De senaste åren har litteraturens och konstens roll i klimatkrisens spår diskuterats flitigt. I vår tids litteratur hörs ofta sorgesånger över en förstörd och förlorad natur. Hur förhåller sig den samtida litteraturen till att klimatkrisen och en minskad biologisk mångfald är ett faktum? Återstår bara sorgesånger, dystopisk cynism, auktoritär förnekelse och nostalgi eller kan litteraturen fortfarande trovärdigt besjunga naturen, gestalta förundran och motstånd – och drömma om en bättre framtid? Kan litteraturens förmåga att sätta ord på vår sorg, vrede och ångest eller förundran, skönhetsupplevelse och kärlek, hjälpa oss att bättre förstå klimatkrisen och visa på nya vägar?
Medverkande: Mats Söderlund och Jonas Gren i samtal med Antje Jackelén.
11.30 – 12.15 Om skrivandet med det egna livet som insats
Medverkande: Tove Folkesson och Patrik Lundberg i samtal med Kristin Windolf
När författaren Moa Martinsson på 30-talet i böckerna om Sally sprängde de språkliga gränserna för att berätta om kvinnlig sexualitet, graviditet och förlossning lät de nedlåtande recensionerna inte vänta på sig. Kvinnans erfarenhet av sin egen kropp bagatelliserades och litteraturen om den förenklades som starkt subjektiv. Idag är situationen annorlunda; författare tar i sitt skrivande inte sällan utgångspunkt i det egna livet och det finns ofta ingen glasklar gräns mellan fiktion och fakta.
Tove Folkesson har i Moa Martinsons anda gestaltat livets skörhet i dödens närhet. I sin senaste bok Den stora kyrkan skriver hon från sitt eget liv om graviditet, förlossning och död. Patrik Lundberg har i sin senaste bok Fjärilsvägen gestaltat sin mors liv. Han har också offentligt berättat om hur det är att vara adopterad och om sin barnlängtan.
Möt författarna Tove Folkesson och Patrik Lundberg i ett samtal om att skriva ur egna erfarenheter av förlust, förlossning, kamp och längtan.
Medverkande: Tove Folkesson och Patrik Lundberg i samtal med Kristin Windolf.
13.30-14.15 Nina Hemmingsson i samtal med Kerstin Dillmar
Man vill ha kärlek och en vanlig normal bra tillvaro – men vad händer när ens själ hinner ifatt en och man förstår att alltsammans är en vanföreställning eller en produkt av ens vilja? Och vad händer om man tappar kontakten med sig själv och det man tecknar blir till menlösa trådar som inte hänger ihop? I Nina Hemmingssons bildrika debutroman Rum utan titel får läsaren följa en relations uppgång och fall och huvudpersonen Evas navigerande mellan ensamhet, avstängdhet och ett skapande annorlunda liv. Kan kriser ge nya insikter? Och hur kan man bevara sig själv bland alla krav på att vara lika lyckad och lycklig som alla andra verkar vara?
Medverkande: Nina Hemmingsson i samtal med Kerstin Dillmar.
